Det börjar närma sig slutet på säsongen och för oss i BK Tinnis innebär det att vi har kvar att möta några av lagen som befinner sig toppen av tabellen (där vi ju också hängt under hela säsongen). Igår var ett av dessa toppmöten då vi mötte Linköping Kenty i ett äkta derby. Det har pratats mycket om derbyn den här säsongen eftersom nästan alla lag i serien befinner sig i närområdet till Linköping, men det här kan man nog ändå säga är det riktiga derbyt.
Derby innebär ju att att det är en match mellan två lag som ligger nära varandra geografiskt, men för min egen del måste jag nog ändå säga att jag inte tycker att Kentys hemmaplan Fredriksbergs IP ligger särskilt nära. Det här var tredje gången som jag skulle försöka hitta till planen och det gick väl ungefär lika bra som vid tidigare tillfällen.
Trots att GPS:en varit med vid samtliga tre tillfällen så har jag nog aldrig cyklat samma väg, den har visat olika vägar vid varje enskilt tillfälle. Alla vägar verkar bära till Fredriksbergs IP med andra ord...
På grund av skador och folk som var bortresta fick vi kasta om lite i vår startelva och då främst i backlinjen. Paloma fick ta ett kliv ner i banan till vänsterbacken, en position som hon testat på de sista tio minuterna av föregående match. Och både förra matchen och den här matchen klarade hon av det med betyget Mycket Väl Godkänt. Det gick så pass bra att undertecknad nog får börja oroa sig för att eventuellt bli utkonkurrerad...
Vi började inte matchen på bästa sätt, Kenty hade det mesta av spelet till en början och jag vet inte hur de andra i laget kände men jag började åtminstone känna mig lite orolig över hur det här egentligen skulle gå. Men även om de hade spelövertag så kom de inte till särskilt många farliga chanser och ju längre tid det gick av den första halvleken, desto mer kom vi in i matchen. Så småningom började vi få fina spelkombinationer och lyckades även vaska fram en och annan målchans. En av dessa målchanser ledde i slutet av halvleken till ett mål av Amanda, efter fint framspel från Maja J. Ett väldigt psykologiskt viktigt mål och det var med glada miner och gott mod som vi gick in i omklädningsrummet för halvtidsvila.
När andra halvleken startade dröjde det inte många minuter innan Kenty tyvärr lyckades få hål på oss. I momentet innan hade vi ett långt anfall i deras sista tredjedel av planen där vi i princip hade tryckt upp hela laget och matade inlägg och försökte tråckla oss igenom deras försvar om vartannat. Men när vi inte lyckades få in bollen i mål i det läget utan istället åkte på en omställning så blev vi väldigt sårbara och deras forwards gjorde inga misstag i friläget med Julia.
Annars skulle man nästan kunna säga att andra halvlek var spegelvänd mot första - nu var det vi som hade spelövertag till en början, men sedan tog motståndarna över mer och mer. Det var dock fortfarande inte så många målfarliga chanser från deras håll, förutom de femtielva hörnorna vi gav dem. Men inte ens de kändes särskilt farliga efter ett tag för Julia var ute och boxade bort i princip varenda en. De hade en boll på en hörna som var extremt nära att gå in vid Julias högra hörn av målet och mitt hjärta stannade i en halv sekund när jag såg hur bollen var på väg in i mål. Men som tur var stod Emmie där som en räddande ängel och nickade säkert bort bollen från mållinjen.
Kenty hade mer spelövertag sett över hela matchen, men vi hade betydligt fler målchanser så på så sätt kan nog 1-1 ses som ett rättvist resultat även om man så klart alltid vill vinna. Men vi gör en riktigt kämpainsats som lag och löser många situationer väldigt bra. Det bådar gott inför de två avslutande matcherna mot Vimmerby och Tranås/Torpa.
Till matchens lirare utsågs idag Emmie - inte bara för hennes matchavgörande räddning på mållinjen utan även för hennes slit och heroiska insats hela matchen igenom!
Nu laddar vi för en riktigt bra träningsvecka borta på Ryds konstgräs och sen revansch mot Vimmerby på lördag efter uddamålsförlusten i våras!
#11
