Igår var det dags för A-lagets andra seriematch, denna gång var det bortamatch mot Borens IK som gällde. Första bortamatchen och första matchen på naturgräs.
Först var det ju dock lite tveksamt om vi skulle komma iväg... När vi lämnade träningen i fredags hade vi ännu inte bestämt vilka som skulle köra, vi hade lite ont om bilar men verkade ändå tänka att det skulle fixa sig av sig själv. Vilket det så klart inte hade gjort och det utbröt en lite halvkaosig konversation i vår chattgrupp när vi försökte lösa det på bästa sätt. Det kommer bli tråkigt att läsa om jag ska recitera hela vår konversation, men låt oss säga såhär: Vissa av oss i laget är tydligen inte så bra på matte och att räkna ihop antalet platser i en bil, men förhoppningsvis är man bättre på något annat här i livet!
Vi kom slutligen iväg i alla fall; Mats körde sin röda minibuss med halva laget, Paloma plockade upp dansarna Linnéa och Ebba och tvillingarna tog med sig Emmie och Betty. Minibussen tog sig fram smidigt och snabbt, dock inte så snabbt som Elin I verkade hoppas för hon trodde hela tiden att det bara "en sväng kvar och sen är vi framme". Palomas bil som hade fått ta en omväg var andra bilen på plats. Var Hanna och Alex bil hade tagit vägen var dock ett mysterium... Eller kanske inte egentligen, när de 10 minuter senare kom fram och man fick höra vem det var som hade varit kartläsare. Inga namn nämnda, men kanske var det tur att hon fick sällskap av sin pappa på vägen hem sen, annars vet vi inte var hon hade kunnat hamna!
Efter en lite halvmulen dag visade sig faktiskt solen när det började närma sig matchstart. Många underställ åkte av efter uppvärmningen men vi har en spelare som alltid verka vara lite extra frusen. Snart är det maj månad, sista vårmånaden innan det blir sommar, men Amanda envisas ändå fortfarande med att ha sina vantar på. Till och med domarna verkade förbryllade över detta och trodde att hon var målvakt när vi hälsade på dem och motståndarlaget innan matchen. Så småningom åkte även Amandas vantar av, men inte för att hon blivit för varm. Nej nej, utan det var för att det tydligen var för svårt att kasta inkast med dem.
Om vi ska försöka beskriva matchen lite då så skulle man väl enkelt och kort kunna sammanfatta den med att vi var ovana vid naturgräset, saknade lite skärpa i avsluten men att vi ändå aldrig gav upp. Boren parkerade försvarsbussen på sin egna planhalva och spelade med mycket långbollar, vilket vi stundtals föll in i, även om vi för det mesta försökte rulla oss fram genom det lite halvlånga gräset. 0-0 blev slutresultatet och man kan väl inte direkt säga att vi var helt nöjda med vårt spel. Det faktum att Boren firade som att de hade vunnit och vi mer kände det som att vi hade förlorat säger ju en hel del. Men 1 poäng är alltid bättre än ingen poäng och inför returen på hemmaplan kommer vi vara otroligt revanschsugna!
En trist sak som hände under matchen var att vår snabba och kreativa yttermitt Sandra blev skadad. Men vi vet att du är en riktig kämpe tror och hoppas på att du kryar på dig snabbt!
Matchen lirare blev Kajsa, både av hemmalaget och av Amanda vars tur det var att skicka vidare tröjan. Motiveringen har jag för mig var att hon kämpade på som vanligt och slet på sin ytterbacksposition och bidrog mycket till det offensiva spelet.
Nästa vecka går vi in i maj månad och får äntligen börja träna på Stångebro! Så nu laddar vi för en grym träningsvecka, önskar U-laget lycka till i sin bortapremiär på onsdag och laddar för både A- och (ännu en) U-lagsmatch i helgen som kommer!
#11 / #8
Kommentera