Det börjar närma sig slutet på säsongen och för oss i BK Tinnis innebär det att vi har kvar att möta några av lagen som befinner sig toppen av tabellen (där vi ju också hängt under hela säsongen). Igår var ett av dessa toppmöten då vi mötte Linköping Kenty i ett äkta derby. Det har pratats mycket om derbyn den här säsongen eftersom nästan alla lag i serien befinner sig i närområdet till Linköping, men det här kan man nog ändå säga är det riktiga derbyt.
 
Derby innebär ju att att det är en match mellan två lag som ligger nära varandra geografiskt, men för min egen del måste jag nog ändå säga att jag inte tycker att Kentys hemmaplan Fredriksbergs IP ligger särskilt nära. Det här var tredje gången som jag skulle försöka hitta till planen och det gick väl ungefär lika bra som vid tidigare tillfällen.
Trots att GPS:en varit med vid samtliga tre tillfällen så har jag nog aldrig cyklat samma väg, den har visat olika vägar vid varje enskilt tillfälle. Alla vägar verkar bära till Fredriksbergs IP med andra ord...
 
På grund av skador och folk som var bortresta fick vi kasta om lite i vår startelva och då främst i backlinjen. Paloma fick ta ett kliv ner i banan till vänsterbacken, en position som hon testat på de sista tio minuterna av föregående match. Och både förra matchen och den här matchen klarade hon av det med betyget Mycket Väl Godkänt. Det gick så pass bra att undertecknad nog får börja oroa sig för att eventuellt bli utkonkurrerad...
 
Vi började inte matchen på bästa sätt, Kenty hade det mesta av spelet till en början och jag vet inte hur de andra i laget kände men jag började åtminstone känna mig lite orolig över hur det här egentligen skulle gå. Men även om de hade spelövertag så kom de inte till särskilt många farliga chanser och ju längre tid det gick av den första halvleken, desto mer kom vi in i matchen. Så småningom började vi få fina spelkombinationer och lyckades även vaska fram en och annan målchans. En av dessa målchanser ledde i slutet av halvleken till ett mål av Amanda, efter fint framspel från Maja J. Ett väldigt psykologiskt viktigt mål och det var med glada miner och gott mod som vi gick in i omklädningsrummet för halvtidsvila.
 
När andra halvleken startade dröjde det inte många minuter innan Kenty tyvärr lyckades få hål på oss. I momentet innan hade vi ett långt anfall i deras sista tredjedel av planen där vi i princip hade tryckt upp hela laget och matade inlägg och försökte tråckla oss igenom deras försvar om vartannat. Men när vi inte lyckades få in bollen i mål i det läget utan istället åkte på en omställning så blev vi väldigt sårbara och deras forwards gjorde inga misstag i friläget med Julia.
Annars skulle man nästan kunna säga att andra halvlek var spegelvänd mot första - nu var det vi som hade spelövertag till en början, men sedan tog motståndarna över mer och mer. Det var dock fortfarande inte så många målfarliga chanser från deras håll, förutom de femtielva hörnorna vi gav dem. Men inte ens de kändes särskilt farliga efter ett tag för Julia var ute och boxade bort i princip varenda en. De hade en boll på en hörna som var extremt nära att gå in vid Julias högra hörn av målet och mitt hjärta stannade i en halv sekund när jag såg hur bollen var på väg in i mål. Men som tur var stod Emmie där som en räddande ängel och nickade säkert bort bollen från mållinjen.
 
Kenty hade mer spelövertag sett över hela matchen, men vi hade betydligt fler målchanser så på så sätt kan nog 1-1 ses som ett rättvist resultat även om man så klart alltid vill vinna. Men vi gör en riktigt kämpainsats som lag och löser många situationer väldigt bra. Det bådar gott inför de två avslutande matcherna mot Vimmerby och Tranås/Torpa.
 
Till matchens lirare utsågs idag Emmie - inte bara för hennes matchavgörande räddning på mållinjen utan även för hennes slit och heroiska insats hela matchen igenom!
 
Nu laddar vi för en riktigt bra träningsvecka borta på Ryds konstgräs och sen revansch mot Vimmerby på lördag efter uddamålsförlusten i våras!
 
#11
I lördags var det återigen dags för match, för motståndet stod Skeninge IK. Om man tittar på tabellplaceringen så bör detta vara en match vi ska klara av utan större problem, men med två oavgjorda matcher i bagaget för vår del och ett Skeninge som kämpar för vidare kontrakt så är det absolut inget som är säkert. Underskattning kan vara ett lags värsta fiende, så det var inget snack om att det var ett otroligt taggat BK Tinnis som äntrade Stångebro. Efter den senaste veckans regnskurar var planen i något sämre skick än vad vi är vana vid och det kändes direkt i vaderna. (Personligen tycker jag ändå att Stångebro har Linköpings finaste gräsplaner, så inget att klaga på där!)

För vår del började matchen på bästa möjliga sätt. Redan i den första matchminuten gör vi det som vi har övat på hela veckan. Genom en spelvändning som börjar från högerkanten, vidare in i mitten och sedan ut på vänsterkanten så får en framrusande Kajsa bollen. Hon avancerar starkt på kanten och när hon väl närmare sig kortlinjen är det fyra tinnisspelare som befinner sig i straffområdet. Kajsa lyfter in bollen klockrent på en flygande Veronika (Tänk: Henke Larssons språngnick mot Bulgarien i EM 2004), 1-0.

Därefter dröjer det ca 20 minuter innan 2-0 kommer, återigen är det Kajsa som slår ett klockrent inlägg på Veronika (den här gången behöver Veronika inte ens slänga sig för att nå bollen). Är det inte fascinerande hur den kortaste personen i laget kan vara så vass på huvudet? I den 33:e matchminuten är det dags igen, återigen är det Kajsa som står för ett välavvägt inlägg som hamnar perfekt på Linnéas panna, 3-0.

Under första halvlek är det vi som har kommandot i matchen men Skeninge får ett antal hörnor som de är vassa på. Julia får stå för både en räddning på mållinjen och en klockren boxning. Det är betryggande för oss utespelare att hon går in och äger luftrummet kring mål.

Vi går till halvtidsvila med 3-0 och rent spelmässigt är vi inte helt nöjda. Vi vet att vi kan rulla mer boll och känner att vi inte behöver ha så bråttom fram. Vi vill kunna etablera spelet bakifrån, rulla runt i backlinjen, rulla upp på mittfält för att sedan rulla tillbaka och börja om ifall det inte öppnar upp sig istället för att slå chansbollar vilket vi kände att vi gjorde lite för mycket i första halvlek.

Andra halvleken öppnar i princip som den första. Redan i den 51:a matchminuten står den nyligen inkomna Moa för ett felfritt avslut efter ett friläge, 4-0. Vi skapar en del framåt, och lyckas med några fina crossbollar samt genomstickare på Skeninges relativt högt ställda backlinje, men skärpan finns inte riktigt där. Överlag har vi kontroll på matchen, Skeninge lyckas etablera lite spel på offensiv planhalva men backlinjen tillsammans med Julia hanterar det bra. Dessutom ser mittfältet till att vinna många första- och andrabollar på ut- och insparkar vilket gör att vi får ett övertag i spelet. Detta gör att Skeninge mer och mer börjar rulla ut bollarna på backlinjen och följaktligen sätter vi en aggressiv press vilket medför att vi kan vinna bollar på offensiv planhalva. I matchens 88 minut får Paloma tag i bollen och levererar en klockren passning som Amanda bara behöver sätt dit foten på, 5-0 är ett faktum och det blir också slutresultatet i matchen.

Det är glada miner efter matchen och det är otroligt skönt att målskyttet äntligen lossnat efter de senaste matchernas, aningen torftiga, målskörd. (Kanske inte så glada miner för Jaktis som bestämde sig att ge sig på berg fast det finns en massa småsten man kan jävlas med. Hon bestämde sig för att tömma en halv vattenflaska på mig och en halv flaska på Elin. En flaska innehållande iskallt vatten medan vi stod och njöt av en varm dusch. Som Shakespeare en gång skrev, "En hämnd bör vara gränslös", gränslös blev också vår motaktion. Vi (läs: Elin) bestämde oss (sig) då för att tömma en hel vattenflaska fylld med iskallt vatten på en fullt påklädd Jaktis. Karma is a bitch.)
 
Matchens lirare blev Paloma som fått axla ett stort ansvar på innermitten! 

Nu hoppas vi att vi kan hålla i den här känslan för på lördag är det dags att ta sig an Kenty på bortaplan.

Peace out!
#16
Namn: Ebba Hjelm
Ålder: 18 år
Gör förutom att spela fotboll: Går sista året på samhällslinjen på Folkungaskolan.
Position: Forward
 
1. Vad tycker du är det bästa med Tinnis?
Det bästa med Tinnis är att tjejerna får stå i fokus och att sammanhållningen är bra.
2. Nu är ju sommaruppehållet slut för den här gången och fotbollsträningarna har dragit igång igen. Men hur spenderade du ditt sommaruppehåll?
Största delen av sommaruppehållet jobbade jag, men hann även med att bada och åka på lite kortare resor till olika släktingar och skärgården.
3. Vilket är ditt drömyrke?
Har inte kunnat svara på denna fråga sedan jag gick i lågstadiet och ville bli delfinskötare, den drömmen finns inte kvar längre och någon ny har inte kommit.
4. Du är ju en av dem i laget som tagit körkort den här våren. Om du fick välja vem som helst i laget (körkort eller icke körkort) som skulle köra buss till vår nästa bortamatch, vem skulle det då bli?
Åkte med när Maja L övningskörde till Smedby, det kändes lagom riskfyllt så hon får köra nästa buss.
5. Om du fick välja vilken superkraft som helst, vilken skulle du då välja och varför?
Skulle nog vilja kunna teleportetera mig, känns som en användbar superkraft. Man kan exempelvis sova längre innan skolan då man bara kan teleportera sig dit och inte behöver lägga tid på att cykla eller åka buss och vem gillar inte att sova?
 
5 snabba:
Chelsea eller Arsenal? Inget av dem
Ljunkan eller Wahlbeckshallen? Ljunkan för att den planen är större, men är det många minusgrader ute skulle jag hellre välja Wahlbeckshallen.
Kebabpizza eller Kebabtallrik? Helt klart kebabtallrik, är inte jätteförtjust i pizza om man får säga så.
Konstgräs eller naturgräs? Naturgräs, man slipper brännsåren.
Stå i mål vid avgörande straffläggning eller skjuta sista och avgörande straffen i en straffläggning? Ska jag tänka på lagets bästa är det nog bäst att jag slår en straff, tror inte mina målvaktsskills finns kvar och straffar var dessutom aldrig min grej, de fick Julia alltid ta.