I lördags var det återigen dags för match, för motståndet stod Skeninge IK. Om man tittar på tabellplaceringen så bör detta vara en match vi ska klara av utan större problem, men med två oavgjorda matcher i bagaget för vår del och ett Skeninge som kämpar för vidare kontrakt så är det absolut inget som är säkert. Underskattning kan vara ett lags värsta fiende, så det var inget snack om att det var ett otroligt taggat BK Tinnis som äntrade Stångebro. Efter den senaste veckans regnskurar var planen i något sämre skick än vad vi är vana vid och det kändes direkt i vaderna. (Personligen tycker jag ändå att Stångebro har Linköpings finaste gräsplaner, så inget att klaga på där!)

För vår del började matchen på bästa möjliga sätt. Redan i den första matchminuten gör vi det som vi har övat på hela veckan. Genom en spelvändning som börjar från högerkanten, vidare in i mitten och sedan ut på vänsterkanten så får en framrusande Kajsa bollen. Hon avancerar starkt på kanten och när hon väl närmare sig kortlinjen är det fyra tinnisspelare som befinner sig i straffområdet. Kajsa lyfter in bollen klockrent på en flygande Veronika (Tänk: Henke Larssons språngnick mot Bulgarien i EM 2004), 1-0.

Därefter dröjer det ca 20 minuter innan 2-0 kommer, återigen är det Kajsa som slår ett klockrent inlägg på Veronika (den här gången behöver Veronika inte ens slänga sig för att nå bollen). Är det inte fascinerande hur den kortaste personen i laget kan vara så vass på huvudet? I den 33:e matchminuten är det dags igen, återigen är det Kajsa som står för ett välavvägt inlägg som hamnar perfekt på Linnéas panna, 3-0.

Under första halvlek är det vi som har kommandot i matchen men Skeninge får ett antal hörnor som de är vassa på. Julia får stå för både en räddning på mållinjen och en klockren boxning. Det är betryggande för oss utespelare att hon går in och äger luftrummet kring mål.

Vi går till halvtidsvila med 3-0 och rent spelmässigt är vi inte helt nöjda. Vi vet att vi kan rulla mer boll och känner att vi inte behöver ha så bråttom fram. Vi vill kunna etablera spelet bakifrån, rulla runt i backlinjen, rulla upp på mittfält för att sedan rulla tillbaka och börja om ifall det inte öppnar upp sig istället för att slå chansbollar vilket vi kände att vi gjorde lite för mycket i första halvlek.

Andra halvleken öppnar i princip som den första. Redan i den 51:a matchminuten står den nyligen inkomna Moa för ett felfritt avslut efter ett friläge, 4-0. Vi skapar en del framåt, och lyckas med några fina crossbollar samt genomstickare på Skeninges relativt högt ställda backlinje, men skärpan finns inte riktigt där. Överlag har vi kontroll på matchen, Skeninge lyckas etablera lite spel på offensiv planhalva men backlinjen tillsammans med Julia hanterar det bra. Dessutom ser mittfältet till att vinna många första- och andrabollar på ut- och insparkar vilket gör att vi får ett övertag i spelet. Detta gör att Skeninge mer och mer börjar rulla ut bollarna på backlinjen och följaktligen sätter vi en aggressiv press vilket medför att vi kan vinna bollar på offensiv planhalva. I matchens 88 minut får Paloma tag i bollen och levererar en klockren passning som Amanda bara behöver sätt dit foten på, 5-0 är ett faktum och det blir också slutresultatet i matchen.

Det är glada miner efter matchen och det är otroligt skönt att målskyttet äntligen lossnat efter de senaste matchernas, aningen torftiga, målskörd. (Kanske inte så glada miner för Jaktis som bestämde sig att ge sig på berg fast det finns en massa småsten man kan jävlas med. Hon bestämde sig för att tömma en halv vattenflaska på mig och en halv flaska på Elin. En flaska innehållande iskallt vatten medan vi stod och njöt av en varm dusch. Som Shakespeare en gång skrev, "En hämnd bör vara gränslös", gränslös blev också vår motaktion. Vi (läs: Elin) bestämde oss (sig) då för att tömma en hel vattenflaska fylld med iskallt vatten på en fullt påklädd Jaktis. Karma is a bitch.)
 
Matchens lirare blev Paloma som fått axla ett stort ansvar på innermitten! 

Nu hoppas vi att vi kan hålla i den här känslan för på lördag är det dags att ta sig an Kenty på bortaplan.

Peace out!
#16
Namn: Ebba Hjelm
Ålder: 18 år
Gör förutom att spela fotboll: Går sista året på samhällslinjen på Folkungaskolan.
Position: Forward
 
1. Vad tycker du är det bästa med Tinnis?
Det bästa med Tinnis är att tjejerna får stå i fokus och att sammanhållningen är bra.
2. Nu är ju sommaruppehållet slut för den här gången och fotbollsträningarna har dragit igång igen. Men hur spenderade du ditt sommaruppehåll?
Största delen av sommaruppehållet jobbade jag, men hann även med att bada och åka på lite kortare resor till olika släktingar och skärgården.
3. Vilket är ditt drömyrke?
Har inte kunnat svara på denna fråga sedan jag gick i lågstadiet och ville bli delfinskötare, den drömmen finns inte kvar längre och någon ny har inte kommit.
4. Du är ju en av dem i laget som tagit körkort den här våren. Om du fick välja vem som helst i laget (körkort eller icke körkort) som skulle köra buss till vår nästa bortamatch, vem skulle det då bli?
Åkte med när Maja L övningskörde till Smedby, det kändes lagom riskfyllt så hon får köra nästa buss.
5. Om du fick välja vilken superkraft som helst, vilken skulle du då välja och varför?
Skulle nog vilja kunna teleportetera mig, känns som en användbar superkraft. Man kan exempelvis sova längre innan skolan då man bara kan teleportera sig dit och inte behöver lägga tid på att cykla eller åka buss och vem gillar inte att sova?
 
5 snabba:
Chelsea eller Arsenal? Inget av dem
Ljunkan eller Wahlbeckshallen? Ljunkan för att den planen är större, men är det många minusgrader ute skulle jag hellre välja Wahlbeckshallen.
Kebabpizza eller Kebabtallrik? Helt klart kebabtallrik, är inte jätteförtjust i pizza om man får säga så.
Konstgräs eller naturgräs? Naturgräs, man slipper brännsåren.
Stå i mål vid avgörande straffläggning eller skjuta sista och avgörande straffen i en straffläggning? Ska jag tänka på lagets bästa är det nog bäst att jag slår en straff, tror inte mina målvaktsskills finns kvar och straffar var dessutom aldrig min grej, de fick Julia alltid ta.

I fredags spelade vi oavgjort mot Eneby. En, vad jag skulle kalla det, riktig skitmatch. Eneby spelade med ett lågt försvarsspel och vi lyckades inte riktigt komma igenom så mycket som vi hade velat. Konstgräset var blött och snabbt och vi verkade, efter en träningsvecka på en långhårig blöttung gräsplätt bredvid planen, ha glömt bort att bollar faktiskt rullar. Bortsett ifrån några enstaka farligare målchanser var det mest halvchanser ifrån båda håll. Den tappra publiken som trotsat det regniga höstrusket satt nog mest och funderade på vad de missade på tv. Vid ett tillfälle tycker jag mig till och med höra någon utbrista "Se upp för dårarna". Jag visste inte att den gick på tv i fredags. Sen var det någon som skrek något om att slå någon i huvudet. Missade jag Att Thomas Stenström var med i Doobido? Åter till matchen. Vi gjorde helt klart inte vår starkaste insats för säsongen och att ta sig igenom Enebymuren i och utanför motståndarnas straffområde blev en för svår uppgift. Vi kämpade i alla fall på och fick med oss en poäng.

En av planens bästa insatser, enligt mig, stod domaren för. Han höll en hög nivå och lät oss spela fotboll. Det var mycket kamp på plan och en hel del smällar utdelades från båda håll. Motståndarna var bitvis ”småfula” och kom sent och fel in i många situationer, vilket resulterade i småskador hos både dem och oss. Småfula är vi allihopa ibland, jag med och du med, och i vissa fall är man själv orsak till sin egen skada. De med Tinnisgröna hjärtan vet hur man biter ihop och gnäller inte, medan andra gröna skyller ifrån sig. Vi må ha delat ut en del smällar, men vi tog emot minst lika många. Sådan är fotbollen. Kan du inte hantera det, börja med en annan fritidssysselsättning, typ Bridge eller nåt...

Hopp och hej!

#15