Det var många lite halvsega ben och huvuden som samlades på Stångebro i tisdags.
- Något sega ben eftersom vi hade tränat dagen innan och dessutom spelat match bara 3 dagar tidigare (Vinst med 4-2 mot Kenty för den som mot all förmodan glömt bort detta!).
- Något sega huvuden eftersom det börjar närma sig sommarlov för många av oss, men innan dess innebär det dagar fyllda med tentaplugg och kursprov.
Trots dessa förutsättningar var vi alla taggade för att återigen ta oss an Boren, som ju var det motstånd som vi mötte i vår seriepremiär tidigare i våras. Då slutade det med vinst och vi var fast beslutna att det skulle sluta med vinst den här gången också.
 
Rockmusiken var på i omklädningsrummet, precis som förra matchen. Då gick det ju bra för oss (vinst med 4-2 mot Kenty som sagt) så vi tänkte, "varför inte fortsätta med ett vinnande koncept?". Det verkar bo en liten hårdrockare i oss alla för det var inte många som kunde låta bli att sjunga med i låtarna. Särskilt Veronika verkade ha hittat sitt rätta element för det var knappt en enda låt som man inte hörde hennes ljuva stämma skråla med i.
 
Vi kom ut till en solig men blåsig plan och startade som vanligt vår uppvärmning med att stå i en ring och kicka bollen till varandra. I början av säsongen var det en harmlös lek, där vi varje gång försökte slå vårt rekord (77 stycken är rekordet om jag inte minns helt fel). Men nu de senaste matcherna har vi istället utvecklat det till en mer seriös lek, nämligen Gris. Jag vet inte ens om man kalla det "lek" längre, för numera handlar det inte om att hålla bollen i luften så länge som möjligt och offra sig för att den inte ska nudda marken, utan snarare om att inte vara sist på bollen om den skulle råka ta i marken. Sist på bollen innan den tar mark får en bokstav och förste person att samla ihop alla bokstäver i ordet "gris" blir en...ja, gris och tvingas krypa runt ringen samtidigt som man ska grymta som en gris.
Väldigt kul. För de som tittar på.
Den här gris-leken har verkligen gjort att man fått se vissa personers sanna natur och man har lärt sig den hårda vägen vilka man inte ska mucka med för då får man tillbaka x10...
 
Om vi ska återgå lite mer till matchen då så började vi lite trevande, fick inte riktigt ner bollen på backen i den hårda vinden och hade svårt att få igång vårt spel de första minuterna. Men så fort vi börjat bemästra medvinden började vi ta tag i taktpinnen mer och mer och det resulterade efter ca 15 min i ett mål av Betty, snyggt framspelad av Maja J.
Vi fortsatte komma till farliga chanser och även Amanda och Kajsa fick näta varsin gång innan halvleken var slut. Det sista målet var en hörna som dock Maja J försökte ta på sig, men domaren bestämde att det istället blev hörnsparksskytten som fick målet och det tackar hon den starka medvinden för!
 
Inför andra halvlek så pratade vi om hur det skulle komma att bli en helt ny match i och med sidbytet och då även bytet från medvind till motvind. Tidigare erfarenheter under säsongen har ju visat att vi kanske inte är ett lag som jobbar bäst i motvind, bokstavligt talat...
Men den här matchen var det som om vi hade bestämt oss. Inga onödiga mål i baken på oss som skulle göra det onödigt spännande (som senast i Kenty-matchen exempelvis, när de reducerade till 3-2. Sen vann ju vi dock med 4-2 så ingen skada skedd där).
Så vi tog kommandot igen och 5 minuter in i andra halvlek fick Maja J äntligen sitt mål efter fin framspelning av Amanda. Innan matchen var slut hann även Alex trycka in matchens snyggaste mål i krysset och matchen slutade 5-0. En välförtjänt seger på många sätt!
 
Alla målskyttar till ära, men vi skulle inte ha något offensivt spel om vi inte hade haft ett fungerande försvar. Med start med Julia i målet som var lika stabil som vanligt och fick hålla nollan. Vi försvarade oss bra med hela laget. Hela vägen uppifrån där våra forwards effektivt plockade bort deras enkla uppspelsalternativ i form av Borens mittbackar så att de istället tvingades slå långbollar som vårt innermittfält enkelt plockade ner och fördelade ut till våra snabba yttrar. Backlinjen jobbade på bra också och detta illustrerades särskilt av Emmie, vår högerback som slet och sprang lika mycket som vanligt på sin högerkant. Det var även hon som välförtjänt blev utsedd till "Matchens lirare".
 
         
 
 
Nästa match för A-truppen kommer bli kanske en av säsongens tuffaste matcher. På lördag möter vi nämligen Vimmerby som har samma poäng som oss och Tranås/Torpa. Vimmerby har precis som vi endast förlorat en match (mot Kenty, som vi ju vann mot med 4-2 för den som missat det). Vi i Tinnis gillar utmaningar och tuffa matcher - vilket det kommer att bli på lördag - det är då vi är som bäst. Och som jag sagt tidigare - motivation slår alltid klass och eftersom vi har båda så kan de ju knappast bli något annat än vinst!
 
#11

Kommentera

Publiceras ej